Hade möte inbokat kl 15. Trodde jag, åtminstone. Så jag gjorde mig redo – var på ett möte i stan innan och har ännu ett möte efteråt, så jag hittade en bänk i Pildammarna att slå mig ner på, satte mig, njöt av sol och värme. Lyssnade på ett pod-avsnitt i väntan på att skype:a… Men tiden gick och inget livstecken dök upp. Fem minuter över, tio, en halvtimme. Nu sitter jag här en och en halvtimme senare, och jag har tydligtvis tagit fel på dag, eller tid, eller så har min medspelare gjort detsamma.
När det inte blir som man tror, eller som man tänkt sig – vad gör man då? Vad gör du då Själv valde jag att fortsätta att njuta. Lyssnade igenom ytterligare ett podcast-avsnitt, bytte från bänken till gräsplätten, vilade ögonen en stund, tittat på fåglarna som flyger över mitt huvud, några simmar förbi mina fötter, någon meter bort, i den lilla dammen jag slagit mig ned intill. Solen skiner, himlen är klarblå, och högst upp på himlavalvet tittar en månskära ned på mig.
Att passa på att njuta, och bara krasst konstatera att det blev inget samtal idag, vi får boka om och hitta en annan tid. Varken mer. Eller mindre. Så är det. Det är vad som bjöds idag.
Att inte lägga energi på att försöka brottas mot det som är, utan snarast följa vågen, följa med i det som blev. Inte maktlöst, snarast tvärt om. Att slösa energi och kraft på att förbanna mig själv för att jag inte dubbelkollade tiden i förväg, att jag borde, kunde, skulle gjort något annat, något mer, än det jag gjorde… Det är slöseri med både tid och kraft. Och det ser jag ingen anledning till. Varför skulle jag?
När det inte blir som man tror, får man ju göra något av det som blev helt enkelt. Och just idag blev det riktigt bra. Vad gör du, när saker och ting inte blir som du tänkt dig?
